Jag har under de senaste åren suttit i flera stora, komplexa projekt som jobbar enligt en variant av RUP. Detta har gjort att min vardag som testare har sett rätt lika ut från den ena dagen till den andra. Jag läser och granskar Use Cases, funderar ut positiva och negativa tester utifrån dessa Use Cases, skriver ner mina testfall, sitter och väntar på (strulande) testmiljöer/byggen för att sedan till slut kunna köra dessa testfall och rapportera fel. Detta känns inte så upphetsande att skriva om och förmodligen ännu tråkigare att läsa så därför tänkte jag berätta lite om min vardag som testare, fast utanför jobbet…
När jag går hem för dagen och går ut genom entrén lämnar jag (nästan) alltid allt som har med jobbet att göra bakom mig. Men något som jag däremot tar med mig de egenskaper som jag använder mig av på jobbet, tex att analysera, klura, komma på smarta lösningar mm och använder dem även annars. Vem säger att man inte kan vara testare även på fritiden? Jag funderar ofta på vad som händer om jag gör si eller så, ifall jag kan optimera något till att bli bättre eller andra kluriga saker.
Jag vet inte om jag är ensam om att ha sådana här funderingar (jag vet inte ens om jag borde skriva och erkänna hur jag funderar…), men jag har ändå den känslan av att vi testare gärna tänker och klurar lite mest hela tiden. För att ni ska förstå vad det är jag menar så kommer här några exempel på vad det kan vara. Ni vet t.ex. de här nya bilarna där det räcker att man har bilnyckeln i fickan och så låser bilen upp sig själv när man närmar sig. Vad händer ifall jag kör på E4:an i 110 km/h och vevar ner (eller ja, om det är en så pass ny bil så hissar jag nog ner) rutan och kastar ut nyckeln? Vad händer då? Kommer bilen att stanna? Förmodligen inte eftersom det vore en relativt stor trafikfara. Kommer bilen att låsas? När jag väl stannar bilen, kommer jag att kunna stänga av den trots att nyckeln inte finns i närheten? Om bilen är låst, kommer jag komma ut? Om bilen inte är låst, kommer jag kunna låsa den? Jag äger inte en sådan bil och jag har inte hittat någon som jag känner som vill låna ut sin bil heller för att testa detta… Men någon av er kanske har provat. Berätta gärna för mig i så fall så jag slipper fundera!
En annan sak som ofta dyker upp i min hjärna är min ständiga strävan att alltid välja den snabbaste vägen när jag ska ta mig från A till B. T. ex. så åker jag alltid in till stan med tunnelbanans blåa linje och när jag sedan ska byta på Centralen till röd eller grön linje, vilken väg är då snabbast? Att åka upp långa rulltrappan mot Åhléns och sedan ner med en annan rulltrappa till rätt plattform? Eller går det fortare att välja rullbandet och gångvägen (där det alltid är trångt och massor av folk) mellan plattformarna? Här har jag gjort en egen liten studie, så nu vet jag exakt vilken väg jag ska välja beroende på vilket tåg jag ska till samt om jag ska vara långt fram eller långt bak i det tåget. När jag börjar på ett nytt uppdrag är det alltså inte bara allt det nya som jag ska lära mig där, utan under de första veckorna så utreder jag även vilken väg som det går snabbast att ta sig dit.
Ytterligare en fundering som jag har och som ofta dyker upp är när jag sitter i ett flygplan som är på väg att starta. Vad händer ifall jag inte stänger av mobilen innan vi lyfter? Kommer något att hända, eller är det bara för att de inte vet ifall något kommer att hända som de tar det säkra före det osäkra? Som tur är min vilja att fortsätta leva större än min nyfikenhet för att se vad som händer, så just denna låter jag bli att testa. Men en gång hade jag faktiskt av misstag glömt att slå av min mobil och ingenting speciellt hände under den flygresan. Men det kan ju bara ha varit en slump att det gick bra också!
Vad vill jag ha sagt med det här då? Inte mycket egentligen, förutom att jag tror att vi som har test som yrke aldrig riktigt kan släppa ”jobbet”. Att vara testare är en livsstil och något som vi alltid har med oss i vår vardag. Det ligger i vår natur att ständigt analysera, granska och kvalitetssäkra och se till att allting alltid blir så bra som möjligt. Jag hoppas att det är några fler som känner igen sig i detta så det inte bara är jag…
Håller fullständigt med dig! Att ständigt försöka rationalisera ligger nog i en testares mentalitet.
Jag är likadan.
Tack för en så ärlig artikel!
Jag känner igen mig i mycket…jag vill ständigt optimera i alla möjliga sammanhang vilket gäller både på jobbet och privat
Jag har under de senaste åren suttit i flera stora, komplexa projekt som jobbar enligt en variant av RUP. Detta har gjort att min vardag som testare har sett rätt lika ut från den ena dagen till den andra.
Jag skulle unna dig ett miljöombyte, det har hänt mycket sen RUP och Use Cases var “hett” 🙂
Jag tror att alla som har något typ av jobb som inte tar slut när man går hem från jobbet, tenderar att tänka på jobbet även när man är hemma. Sen varierar det givetvis olika från person till person.
Jag kan tänkta mig att “vi” som har studerat vidare identifierar oss mera med jobbet än om man sitter i kassan på ICA (förutfattade meningar 🙂 ). Jobbet blir då en del av hela sitt liv, än bara mellan 8-17.
@Stefan – Som tur är så ska jag faktiskt äntligen byta till en kund som förhoppningsvis jobbar lite mer agilt!! Jag gick Scrum Master kurs förra veckan, så nu känner jag mig redo för nya utmaningar!! 🙂
Hej Mats
Även jag känner igen mig i det du beskriver.
Jag upplever också att jag hyser väldigt varma känslor till hög kvalitet och sådant som fungerar!
I arbetet måste man vara pragmatisk och duktig på att nöja sig med “good enough” i enlighet med de förutsättningar och behov som föreligger men om jag får bestämma själv så vill jag gärna gå längre.
Detta syns som tydligast när jag snickrar på vårt hus på landet. Om det tar några timmar längre att fixa en detalj på huset så att det blir riktigt bra så har jag väldigt svårt att finna anledning att ta den snabba vägen som resulterar i en sämre lösning. Jag menar, huset skall ju stå där i många år och vad gör då ett par timmar mer eller mindre?
Jag blir dessutom mycket mer tillfreds och stolt om jag vet att jag gjorde mitt bästa och lät min kompetens och kreativitet få verka.
Mitt inlägg borde kanske ha rubricerats med “Hej Maria”…
Jag borde ha testat inlägget innan jag prodsatte det.. :o)
Känner igen mig 🙂 Inte är det då lätt att vara son till en testare. “Mamma – titta på mitt javaprogram. Man matar in två tal och väljer räknesätt genom att ange en siffra mellan ett och fyra. Vill du testa?” “Vad händer om man anger räknesätt = fem?” frågar jag och vips går koden in i en evighetsloop… Som väl är tröttnade han inte på att programmera 🙂