Ont i magen!

Drog mig till minnes en av de nervösaste produktionssättningarna jag varit med om. Det börjar bli ganska länge sedan nu men runt 2004 någon gång så var jag testledare för ett projekt som skulle utveckla en ny version av ett fondhandelssystem.

Utvecklarna var som vanligt ganska kaxiga och deras teamledare (det här var ett vattenfals projekt så vi satt inte ibland utvecklarna) lovade oss i testguppen att han skulle bjuda oss på flott restaurant om vi hittade ett enda fel i fondhandelssystemet. Detta triggade oss förstås och vi bokade in datum för middagen, för fel det skulle vi garanterat hitta massor av.

Festen kom dock av sig, vi hittade inga fel, i varje fall inga fel som räknades. Detta var ju förstås värt att fira på sitt sätt och det viktigaste var ju förstås att vi kunde leverera med bra kvalitet i tid. Projektet var kort och gott en framgångsaga.

Hos mig värkte dock en ständigt växande oro.  Hade vi testat rätt saker på rätt sätt? Vad hade vi missat? Hade jag styrt testerna i fel riktning? Hade vi felaktigt testdata? Felaktiga miljöer? Varför hittade vi inga fel? Det var helt enkelt tortyr att inte hitta några fel!

Hur slutade tortyren då? Jo, allt gick bra i produktion och projektet var en verklig framgång. Hur blev det med middagen då? Jo den blev av och var mycket trevlig, kanske av den enkla anledningen att det var hela projektets framgång vi firade och inte bara testgrupperingens framgång.

Vad lärde jag mig då?

1)      Att ha stenkoll på kravtäckning och testdjup för att slippa ha magont när vi inte hittar fel.

2)      Att det gör ont i kreditkortet när man förlorar ett vad till en kaxig programmerare.