Jams Bach har blivit testarnas idol och närmast ikon de sista 5 åren. Likt en pop
stjärna åker han med en hög prislapp världen runt och överallt får han toppbetyg eftersom han är vältalig, han publiken att skratta när han delar ut sparkar åt det test etablissemang som inte han vill tillhöra. James vill tillhöra nytänkarna. Och han tänker nytt och annorlunda och verkar väldigt smart.
James har varit smart nog att paketera och ge ett namn på det som vi som testat länge alltid har gjort och kallat det Exploratory Testing. Jag vill påstå att jag alltid testat med dokumenterade testfall (scripted testing) i kombination med icke dokumenterade tester (Exploratory Testing). Men tack James för att testare kan lära sig mer om metoden och testtekniken Exploratory testing.
Men James är lite av en bråkmakare när han i sina bloggar sågar best practises som används i testmetodik dokumenterat i RUP, TMAP, ISTQB. Han kan ha en attityd av besserwisser där han är smartast och underkänner värdet av ramverk för test, standards för test och certifieringar för test.
Är det månne detta som är hans snille? Att få en debatt och en reaktion?
[TestZonens anmärkningar]
Ovanstående åsikter är författarens och inte TestZonens åsikter. TestZonen publicerar i normalfall inte åsikter om enskilda individer, men gör i detta fall ett undantag då vi tror James tål och uppskattar detta. Den stora bilden till artikeln är lånad från James Blog.
[/TestZonens anmärkningar]
Leif, jag håller med dig om att James Bach inte har uppfunnit speciellt mycket nya angreppssätt eller tekniker. Det mesta han predikar har funnits förut och praktiseras av många erfarna testare helt automatiskt. Men James har bidragit med någonting ovärderligt. Han paketerar, förfinar och förmedlar på ett unikt sätt som gör att han når ut, verkligen når ut, med det sunda testbudskapet till väldigt många människor.
Det är befriande att han och inte minst Bolton uppmanar alla att tänka och inte bara följa riktlinjer och standarder utan att ifrågasätta. Att lära sig genom praktik, inte bara teori, är en annan sak jag tycker är viktig att de lyfter fram.
Sedan kan jag tycka att många, många, men inte alla, som säger sig praktisera Rapid Software Testing (RST) är väldigt inskränkta och bryter mot innebörden med RST genom att blint följa vad de läst sig till , de har kort och gott en, om inte James sagt det så är det fel attetyd. Under diskussioner så stödjer de sig sedan ofta på citat från den eller den utan att hänvisa till sin (eller ha) egen erfarenhet. Men att folk misstolkar och missanvänder det han säger kan ju inte James stå till ansvar för.
Så jag lyfter på hatten och tackar James för att han befriat många testare från 69 sidiga testplaner och underhållet av överdetaljerade testfall som alltid behöver uppdateras.
Detta var ett ganska tråkigt inlägg att läsa och det förvånar mig att du Leif skrivit det!
Att James åker världen runt beror på att folk bjuder in honom för att hålla sin kurs eller att tala, han sätter inte själv upp sina kurser i världen.
Hög prislapp? gå på RST kursen kostar inte mer än var det kostar att gå ISTQB foundation (utan certifierings avgift) eller era andra 3-dagarskurser på addq. Så i så fall så har alla hög prislapp och det är fritt fram att välja vilken kurs man vill och själv avgöra vilken man tycker ger mest värde.
Att James får toppbetyg för att han är vältalig är väl ändå att nedvärdera intelligensen på alla de personer som går kursen eller lyssnar på honom. Kan det inte vara så att deltagarna faktiskt lär sig något och att det är anledningen till att James får bra betyg.
När du skriver att du testar Exploratory bara för att du inte dokumenterar dina testfall får mig att tveka på dina kunskaper kring angräppsättet Exploratory Test inte tekniken. Du får nog gå hem och läsa på lite på det ämnet.
Att James är en bråkstake, besserwisser, arrogant, gaphals, etc. får jag höra stup i kvarten. Märkligt nog kommer detta alltid ifrån personer som inte känner James (eller är ovän med honom). Som just bara läst ett blogginlägg eller hört någon annan säga något om James och bara vill haka på. Leif om jag nämner ditt namn för James vet han ens en gång vem du är?
Jag känner James Bach sen flera år tillbaka, jag ser James som en vän till mig och jag blir uppriktigt förbannad när personer hoppar på mina vänner utan någon till mig synes rimlig anledning (allt du hänvisar till är att du läst hans blogg).
Kritisera gärna hans budskap men ska ni göra personangrepp så se då till lära känna personen först.
Mot mig och flera andra är James vänlig, lyssnande, förstående, varmhjärtad, utmanade, ifrågasättande, trevlig och inget av det du beskriver. Vinn hans respekt istället för att kasta skit så får ni en chans att göra er en egen bild av honom. Men det är klart att det är ju mycket mer krävande. Jag kunde inte ha en bättre läromästare och mentor.
Om det nu är så att James bara är en gaphals utan något innehåll i det han säger varför tar då ingen som försvarar RUP,TMap eller ISTQB en debatt med honom eller någon annan av oss som ifrågasätter dessa ”best practises”? Kom nu inte och säg att det beror på att det inte går att vinna en debatt med James för att han är så vältalig, för det är inte sant. Jag tror att det har helt andra grunder som gör er väldigt osäkra.
James är ingen guru men han är inte heller någon odåga. Han är en person som har åsikter och det är varje persons egna val om man vill deltaga eller ej.
Om det nu är så att James med flera bara lär ut det som ni “gamla rävar” alltid har gjort så kan man ju undra varför så lite av det vettiga han pratar om finns med i de standarder som påstås vara grunden till all bra test. Jag har dessutom själv suttit på SAST-möte där David Hayman helt sågade ET och Context-Driven testing och han är inte den ende som angripit ET – det verkar alltså inte alls vara “det som duktiga testare alltid har gjort”. Jag hade för många år sen ett samtal med Martin Pol – en av författarna till den urspungliga TMAP – som påstod att TMAP stödjer ET – hmmm, en mer svårjobbad och icke kontext-driven bok om test får man leta efter – läs gärna avsnittet om tidsuppskattning. Desto roligare tycker jag det är att Bart Broekman – författare till testdesignavsnittet i TMAP Next är en god vän till Michael Bolton och uppskattar hand idéer.
Men Leif, att bara beskriva Exploratory Testing som icke dokumenterade tester är din egen tolkning och gravt missvisande. Den mest extrema formen av ET – freestyle exploratory – saknar testfall som är skrivna i FÖRVÄG utan istället dokumenteras under tiden testerna utförs. ET är absolut inte samma sak som att testa utan att dokumentera. Läs på om Session Based Test Mangement – SBTM och ta chansen att gå den RST-kurs som AddQ anordnar i mars. Sen kan vi börja diskutera lite mer konkreta detaljer om vad the Context Driven school of testing står för och vilka skillnader det är mellan den och ISTQB, ISO eller vad det nu kan vara.
RUP finns väl inte längre kvar men många varianter av den. UPs testdel har väl alltid ansetts vara en av de svagare delarna av processen. Jag har själv jobbat hårt med att få till en mer användbar variant på SEB. Jag kan inte minnas att jag läst nån artikel eller blogg där han angriper UP. Har sökt på hans sida utan att få träff.
Den kritik som James ger certifieringar och då ISTQB i synnerhet är välformulerad och fylld med intressanta argument. Läs gärna Michael Boltons presentation mot certfiering http://www.developsense.com/2007/12/why-i-am-not-yet-certified-eurostar.html
För mig är ISTQB en blandning av kraftigt förenklade teorier – ett av mina favorithatobjekt är det sätt som gränsvärdestester beskrivs på – och rena felaktigheter – som den fundamentala testprocessen. Arvet efter vattenfallsmodellen och den ålderstigna 829 vilar tungt över innehållet. Nyare utvecklingsmodeller som iterativa och agila delar beskrivs lite i förbifarten trots att angreppssättet för test måste ändras radikalt för att det ska funka. Jag börjar mer om och mer tro att det faktiskt är ett hinder för att nya testare ska bli riktigt bra. De allra flesta erfarna testare jag pratar med tycker att certifieringen är av ringa eller inget värde.
För mig var RST-kursen en vändpunkt i karriären. Jag var certifierad ISEB practitioner och tragglade tunga metoder och mängder av dokumentation. Jag tycker inte alls att James lär ut saker som man alltid har gjort – tvärtom så har han öppnat ögonen på mig och många andra. Och att vi gillar honom beror på att det han säger tvingar oss att tänka efter om det vi gör faktiskt fungerar! Att en del uppfattar honom som arrogant kan bero på att han ibland är väldigt direkt och …ja, lite arrogant. Han ifrågasätter ju en massa saker som folk byggt sin karriär på så det är klart att det är jobbigt oavsett om det är korrekt eller inte.
Jonas, jag har inte själv träffat så många inskränkta RST-individer men antar att du har träffat folk som har hittat nåt nytt som verkar häftigt och sen inte riktigt hunnit med att jobba med det på egen hand. “Många, många” som du uttrycker dig verkar tyda på att de flesta du träffat inte vet vad det sysslar med. Det motsäger din tidigare kommentar på min inlägg där du sa att ex tunga testfall var sällsynta och one-liners det vanliga. Jag blev lite avis när du sa så och trodde att du hade förmånen att jobba med nytänkare? 🙂
Ser fram emot lite mer genomarbetade artiklar av dig, Leif, så vi kan börja diskutera på allvar. Tråkiga personangrepp som inte baseras på mer än egna tyckanden och lösryckta fakta är rätt tråkiga att läsa.
Henrik och Torbjörn, Vilka välskrivna och välbalanserade kommentarer, är djupt imponerad av engagemanget.
Torbjörn, Du skall vara avis, jag jobbar med många nytänkande som praktiserar enradingar och mycket annat sunt testfönuft. Däremot så har jag senaste månaden hamnat i mycket diskussioner om situations anpassningar med mindre erfarna testare (på många sätt duktiga) som påstår sig tillhöra RST skolan. Dessa diskussioner börjar oftast bra, men slutar ofta med “James Bach säger så, då är det så”. Men skuggan skall som sagt INTE alls falla på James utan på de individer som inte riktigt har erfarenhet eller förmåga att tänka själva hela vägen.
Sen skall jag nämna att samma scenario spelas upp när jag diskuterade med en testansvarig varför de inte kunde ha kvar en 69 sidig mall för MasterTest Planer. Den testansvariga svarar då, den följer TMap till punkt och pricka och därför skall vi använda den! Detta i en rörlig Scrum organisation som startar och lägger ner projekt dagligen! Det visar att det är allt för lätt och bekvämt att hålla fast i metoder och standarder istället för att tänka själv. Nu känner jag inte alls James, har bara växlat några ord på några konferenser, men jag skulle tro (efter vad jag läst) att även han har svårt för folk som inte tänker själva utan bara refererar till metoder, andras ord eller standarder.
När jag läste Henriks kommentar om priset på RST kursen, så drar jag mig till minnes när vi anlitandet James som talare på en konferens (Agil i Sverige 2008). Då kostande han mindre än några av de proffstalare vi anlitat från talarforum, vilket förvånade mig positivt då. Vad han tar i arvode idag vet jag inte, men hans kurser säljer ofta slut och då är man inte för dyr.
Först vill jag tacka Jonas, Henrik och Torbjörn för era välformulerade kommentarer och jag håller med er i princip allt.
Däremot har jag tydligen uttryckt mig ett sätt som fått er att missuppfatta mig.
Jonas börjar genom att skapa texten ” Leif tycker James är lite av en bråkmakare, när han i sina bloggar sågar best practises som används i testmetodik…. Observera att jag ställde frågan ”Snille eller bråkmakare?”. Jonas text är Jonas tolkning av vad jag tycker. Naturligtvis tycker jag att han är närmast ett snille samtidigt som han är lite bråkig när han sågar befintlig testmetodik. Jag tycker också att RUP är svag på testdelen och TMAP innehåller delar som ”bara är för mycket”. Estimeringstekniker är ett sådant. Men jag väljer själv det jag tycker är bra och har användning av. Allt behöver inte kastas på sophögen.
Torbjörn skriver ”Att en del uppfattar honom som arrogant kan bero på att han ibland är väldigt direkt och …ja, lite arrogant.”. På en testlänksvandring hamnade jag på en blogg där James utryckte sig på kategoriskt kritiskt sätt. Då kände jag att vill kolla lite med Testzonen läsarna.
Min rubrik var lite provocerande ”Snille eller bråkmakare?”. Naturligtvis tycker jag att James är fantastiskt duktig. Jag har tyvärr varken träffat James eller gått någon av hans kurser. Det han skriver på http://www.satisfice.com/ är genomtänkt och klokt.
Henrik du reagerar med ord som gör att du verkar mest sårad. Att ni var så nära vänner och att min fråga skulle bli så känslig visste jag ej.
Det positiva för mig efter att ha läst era kommentarer är att jag nu gått igenom flera James Bach alster på nätet och han har blivit ett starkare varumärke för mig efter det. Hade jag läst detta först (och inte hans blogginlägg) hade jag förmodligen inte formulerat mig likadant. Den arroganta tonen upplever man förmodligen olika beroende om man träffat James eller ej. Kanske dags för mig att göra det?
James Bach bad mig posta sitt svar till denna artikel.
If a company wants to hire me, I am indeed expensive, compared to
other testers. This is because I do things that few other testers know
how to do: I seem to be able to solve any solveable testing problem,
in any context, and explain the solution in rational terms that are
grounded in history and science and the customs of the testing craft.
(I have worded this claim very carefully in English. I invite you to
analyze and challenge it.) Perhaps you find this an outrageous claim?
It may be, until you see me in action. Some people have, and they have
spread the word about what I do.
But what I do is teachable and learnable. Henrik is an advanced
student of this. So is Tobbe Ryber, and most of the team at Testway.
My teaching them did not make them advanced. They are advanced because
they’ve been teaching themselves. They have become my colleagues who
teach me. We are a community. Anyone may join this community who
abides by our values and earns his reputation.
I build colleagues, not followers. I challenge “best practices”
because they are the tools of bullies and people who wish to stop– or
prevent– learning. They are the tools of people who wish you to
remain a suckling infant, either dependent on them or at least no
threat to them.
One of the half-truths out there about ET is that I’m just packaging
what people already do and calling it by another name. There is some
truth to that. My method is to observe myself and others test and
analyze those patterns. I also look to the rich history of human
philosophical thought to discover applicable patterns. I bring these
patterns to light and practice using them purposefully. I teach
testing in the same sense that someone might teach dancing. You could
argue that everyone already knows how to dance, and that a dance
teacher is taking ordinary things a human already knows to do and
giving them fancy names like “pirouette.” Yes, that’s half true. But
it is also true the dance teacher teaches you to move better, jump
better, spin around better, and to do it so as not to injure yourself.
Everybody does ET. It’s your birthright as a human. I teach people to
do it excellently, instead of sloppily. I teach people to explain and
justify what they do, instead of mumbling and shrugging. Leif, maybe
you are already really good at this. If so, join the community and
share what you know.
I recently began offering free coaching lessons over Skype. These
still come with a high price tag– I only help people who try. I only
help people who have the motivation to ping me when I’m online and ask
for a lesson. Winter is a slow time, for me, so I’m available more
now, than usual. My Skype ID is SATISFICE. If you think what I do is
fluff, come and take one of my testing challenges. Then we’ll see what
YOU can do.
Jag har nyligen gått en RST-kurs för James Bach så jag har i alla fall träffat honom några dagar. Personligen upplever jag honom som seriös och entusiastisk över att få träffa testare som, likt honom själv, också är engagerade och passionerade över sitt arbete. Ja, han kanske upplevs hård och ifrågasättande i undervisning eller i blogginlägg men också väldigt lyssnande och är inte sen att snappa upp idéer från elever och också ta med det i sitt material. Det hände på vår kurs senast. Om han upplevs som arrogant, ja det kanske har mer med amerikansk stil generellt att göra än just James egna. Självklart måste han tro benhårt på sin idé annars kan han inte åka runt och hålla kurs. Men jag upplever honom och tror att han vill bli bemött med samma metod och som man alltid skall bemöta människor som verkar självsäkra och raka (kalla det arrogans om du vill). Man skall vara påläst, ifrågasättande, kritisk men rättvis och kunna berömma om det är bra. James är inte sen att försvara eller förklara sina metoder eller idéer. Dessutom är han väldigt generös med att dela med sig av sitt material. Han verkar ödmjuk nog att lyssna om han anser sig ha fel.
Jag upplever dock inte denna artikel som speciellt kritisk och som ett påhopp på James Bach. ET har funnits en längre tid det är James själv inte sen att påpeka. Det sa han senast på RST-kursen. Han har satt ord på det, utvecklat, förädlat, förfinat och gjort det till sitt tillsammans med andra som han även påpekar.
Ta det som är bra, förkasta det som är dåligt. Test är ingen exakt vetenskap. Likt de som åker runt och pratar om hur man skall bli lyckligare, rikare, snyggare eller bättre så har ingen patent på sanningen. Jag blir inspirerade och har lärt mig massor av James. Och av andra.
Leif, TestZonen ber om ursäkt. Det var inte vår mening och avsikt att vinkla utdraget, just därför citerade vi en bit av din text.
Därmed så vill vi klargöra att TestZonen skapade “Leif tycker James är lite av en bråkmakare när han i sina bloggar sågar best practises som används i testmetodik” utifrån detta stycke i Leifs text “Men James är lite av en bråkmakare när han i sina bloggar sågar best practises som används i testmetodik dokumenterat i RUP, TMAP, ISTQB. Han kan ha en attityd av besserwisser där han är smartast och underkänner värdet av ramverk för test, standards för test och certifieringar för test.” Om detta upplevs som ett förvanskat och/eller lösryckt utdrag så beklagar vi detta och välkomnar dig att komma med en ny version av utdraget.
Rapid Software Testing är den överlägset mest intressanta och lärorika testkurs som finns för närvarande i mitt tycke. Jag skulle gissa att det är få deltagare som inte korrigerat sin syn på test efteråt. Sen kan jag erkänna att med lång testerfarenhet och ISEB-certifikat så var det bäddat för att bli utmanad av James löpande under kurstillfället (med all rätt) vilket var mycket stimulerande om än lite jobbigt ibland 🙂 …hursomhelst en kurs jag starkt rekommenderar, oavsett tidigare erfarenhet.
Det bör även nämnas att James har en mängd nyttig läsning på sin hemsida som han frikostigt delar med sig av.
Innan jag börjar så kan jag berätta att jag aldrig har träffat James, men det saknar betydelse egentligen för att få tycka, det finns så många människor som jag inte har träffat men ändå har en åsikt om. Som ett exempel så har jag inte träffat Zlatan eller George Bush heller men jag har mina ideer om de båda.
Min bild av James är att han är väldigt inspirerande, vältalig och kör den Amerikanska stilen som kan uppfattas som väldigt arrogant (det är bara att läsa hans inlägg på sin blogg där han skriver ner allt som inte är hans ideer).
Det som sägs och skrivs är ingen mirakelmedicin mot de “åkommor” som vi har i vårat yrke, utan är som vanligt en metodik eller ett sätt att tänka som man skall applicera när så är lämpligt. Och det är det som är det svåra i den här yrket, att veta när man skall använda vilken metod.
Jag har pratat med folk som har kört fast i både dunderstrukterad testning ala TMAP etc och med exploratory testing. Jag har även pratat med folk som tycker att deras metodik fungerar tillfredställande för dem.
Den enda slutsats jag kan dra är att välj metod efter problem. Många gånger (speciellt som konsult) får man inte välja utan måste följa en metodik som någon annan har beslutat.
Så till många delar håller jag med det som Leif faktiskt skriver, han kan uppfattas som arrogant men han väcker alltid intressanta ideer. Jag har svårt att förstå den rockstjärnestatus han verkar ha, men det kanske är för att branschen saknar riktiga övertygande talare, eller att han var först att gå mot strömmen på ett tillspetsat sätt.
En del av det jag har läst när han attackerar ISQTB och certifieringar, som jag till stor del stödjer, är att jag får en känsla av att han sublimerar sin egen utbildningshistoria.
När det gäller prisbilden på hans utbildningar och föreläsningar så känns det som ett taffligt argument. Om folk betalar vad han vill ha och dessutom till större delen är nöjda med vad han levererar så är det väl en prisvärd produkt. Få har klagat av de jag pratat med som har gått hans utbildning, däremot har några berättat direkt att -nja, man får nog ta allt med en nypa salt och fundera över vilka delar som vi kan använda oss av.
För det är lite med de här metodikerna som det är med tvättmedel. Hade det funnits någon som verkligen fungerar som det påstås så hade det bara funnits en.
Härlig debatt och god jul på Er.